Fortsatt svag konjunktur i huvudstadsregionen

Stockholmsbarometern stabiliseras - på låga nivåer med svagt stämningsläge i tjänstesektorn och en dyster syn på ekonomin från hushållen. Det innebär att Stockholm under ett drygt år redovisat svaga konjunktursiffror.
Stefan Westerberg och Stockholmsexteriör

– Vi står sedan en tid tillbaka och stampar i en avmattningsfas. Det skulle behövas insatser - exempelvis för bostads- och arbetsmarknaden - för att få fart på de ekonomiska hjulen igen, säger Stefan Westerberg, seniorekonom på Stockholms Handelskammare.

Stockholm är Sveriges jobb- och tillväxtmotor. Stockholm är det län med i särklass högst bidrag till landets bruttonationalprodukt (BNP) i förhållande till dess befolkningsstorlek. Under de senaste tio åren har Stockholm svarat för cirka 40 procent av Sveriges totala tillväxt och skapat hälften av alla nya jobb i Sverige.

Därför är huvudstadsekonomin betydelsefull för hela landets utveckling och i Stockholmsbarometern, kvartal 4 år 2019, framgår att konjunkturen stabiliseras på en nivå som är klart svagare än det historiska snittet. Stockholmsbarometern stannar på 93, på en skala där 100 är det historiska normalvärdet, samtidigt som konfidensindikatorn stiger med 0,5 till blygsamma 93,2.

En bidragande orsak är att stämningsläget hos hushållen försvagas.

– Stockholm har under en tid brottats med utmaningar som påverkar näringslivet och ekonomin. Exempelvis har en dysfunktionell bostadsmarknad, som är svår att komma in på, blivit än besvärligare sedan vi fick dubbla amorteringskrav. Det har bromsat byggbranschen och har samtidigt försämrat möjligheterna för företag att rekrytera personal från såväl andra städer som andra länder och påverkar också vissa hushållsekonomi starkt negativt, säger Stefan Westerberg.

Bland branscherna kan noteras att livsmedelshandel (117,4) och hotell- och restaurang (124,2) går starkt. Samtidigt ligger den stora kategorin av företag inom privata tjänstenäringar (90,3), i synnerhet uppdragsverksamhet (81,2), en god bit under sitt historiska snitt.

Beträffande sysselsättningen noteras den lägsta nivån på utfall - ett negativt nettotal på 11 - sedan år 2013.

– Vi har nu tre kvartal i rad där fler företag minskat sin personalstyrka än som ökat den, så det finns en negativ sysselsättningstrend, vilket inte inträffat sedan den europeiska skuldkrisen. Arbetskraftsbristen är fortsatt hög, men ser relativt tidigare år något mindre akut ut. Det beror tyvärr inte på att det blivit enklare att hitta och anställa personal, utan att efterfrågan för stunden svagare, säger Stefan Westerberg.

– Därför är det hög tid att genomföra modiga reformer som kan förbättra bostads- och arbetsmarknaden och det generella näringslivsklimatet. När ekonomin går något svagare har vi inte råd att samtidigt ha arbetskraftsbrist och det finns också skäl att oroa sig för hur omfattande arbetskraftsbristen riskerar att bli när ekonomin tar fart och efterfrågan vänder uppåt igen, säger Stefan Westerberg.